Konstkonsulten Åsa Mårtensson: Din bakgrund är en kompetens

Åsa Mårtensson driver Art and Public Environment där hon arbetar med gestaltad livsmiljö och offentlig konst för kommuner och regioner över hela Sverige.

— Den samtida konsten är idag representerad i en rad olika sammanhang. På mer traditionella

platser som museer och konsthallar samsas konsten med en publik som aktivt har valt att

betrakta konst.

Regionerna är storköpare av konst

Åsa lyfter att något som inte är lika känt är att våra regioner är stora inköpare

av konst.

— På sjukhus eller vårdcentraler möts vi av konst som hänger på väggar eller är

integrerat i byggnader. I en miljö som behöver ta om hand många olika typer av upplevelser

och känslor har gestaltningen stor betydelse för hur vi hanterar den enskilda situationen.

Idag finns mycket forskning som visar att konstnärliga upplevelser bidrar till hälsa och hjälper oss att läka.

Konst köps in till skolor för tillgänglighet

— En annan viktig och vanligt förekommande plats för konst är våra offentliga rum, fortsätter Åsa Mårtensson.

— Genom den så kallade enprocentsregeln skapas finansiering för konstnärliga gestaltningar

tillgängliga för alla. Många kommuner prioriterar skolor och förskolor och på så vis så får

barn och unga, oavsett bakgrund, ta del av professionell konst.

Konst väcker debatt och förståelsen för konstnärliga uttryck i samhället varierar starkt. Trots

att vi kanske möter konst oftare än vad vi tror, upplever Åsa bildkonstens status i Sverige som låg.

— Jämför vi vår kunskap om bild och konst med den vi har om litteratur eller teater så är vi knappt läskunniga. Våra bibliotek är lagstadgade men konstens närvaro och tillgänglighet ses tyvärr inte som en nödvändighet i det demokratiska samhället, menar Åsa och fortsätter;

Allt detta sker i en tid som vi kommunicerar i bilder på ett sätt som vi kanske aldrig har gjort

tidigare. Både när det gäller nyheter och samhällsinformation men också i det privata med

sociala medier och en mobilkamera ständigt tillhands att dokumentera med.

— Men hur bra är vi på att kritiskt granska det vi ser? Och hur medvetna är vi om vad vi själva förmedlar? undrar Åsa Mårtensson.

Hon säger att skolan har ett stort ansvar för att barn får undervisning i att tolka och kritiskt

granska bilder.

All bra konst utmärks av det mångbottnade

— Alla förstår att kunskap om läsning och tolkning av texter är någonting som tar tid. Det är en kompetens som hela tiden prövas för varje ny text vi behöver ta oss igenom.

Samma bildningsprocess gäller för förståelsen av bilder och av konst. På vägen att erövra ett nytt språk behöver vi reflektera och pröva det vi lär oss tillsammans med andra.

— Eftersom all bra konst utmärks av det mångbottnade, där flera sanningar får rymmas

samtidigt, tränar konsten (eller den) sina betraktare att förhålla sig till komplexitet. I en tid så full av motsägelser och konflikter som vår egen är just nu, där de enkla svaren alltför ofta tycks vinna över det nyanserade, är det inte just ett språk för det komplexa som vi behöver?, frågar Åsa Mårtensson.

I rollen som utbildare och konstprojektledare arbetar Åsa nära samhällsplanerare,

trafikansvariga och de som ansvarar för skötsel av våra offentliga platser. De samtal hon för tillsammans med dem om konstens roll i arbetet mot det hållbara samhället öppnar upp för det mänskliga perspektivet i samhällsplaneringen.

Hur vill vi leva våra liv?

För vem planerar vi, hur vill vi leva våra liv tillsammans och i förlängningen, vad är ett gott samhälle? Den offentliga konsten väcker debatt och ibland även konflikt men i de flesta fall ser Åsa hur den offentliga konsten snarare är en källa till konstruktiva samtal som motverkar konflikter.

— När det går att sätta ord på vad konsten bidrar med och hur vi kan läsa av den, växer nyfikenhet och en förståelse för den roll konsten kan ha också i våra offentliga samtal.

Samtidigt behöver vi som arbetar med konst och som utbildar inom konstfältet öppna upp för större mångfald, menar Åsa. Om alla som lever i Sverige idag ska få möjlighet att uppleva att konst angår dem, eller att ett yrke inom konstfältet ska kännas som en möjlighet, behöver vi bjuda in bredare. Ens ekonomiska eller geografiska bakgrund ska inte behöva vara ett hinder, utan i stället bemötas som en möjlighet. "Vi inom konsten borde prata mer om det som en fråga om kompetens"

Men vem är det som har makten att definiera begreppet kompetens? Behöver vi kanske vara fler med olika bakgrunder som är med och diskuterar begreppet kompetens. Åsa tror att det är nödvändigt om vi vill nå ut till fler, både till de som planerar morgondagens samhälle och till de som ska leva där.