Konstprojektledaren: Att kämpa med själen i behåll

Efter många års resande i Afrika och Sydamerika, som bland annat lärare i engelska och som konstsäljare, blev svenska västkusten Sagit Paulssons hem.

Hon har haft många olika uppdrag inom konst och kultur och som konstnär. Nu arbetar hon som projektledare för den offentliga konsten i Kungsbacka kommun. Sagit är uppväxt i mellanöstern, i en konstintresserad familj, men att arbeta med konst sågs inte som ett möjligt yrke.

När hon kom till Sverige gick hon på SFI. Hon ville lära sig språket och tog alla tillfällen att prata. Prata, prata, prata. Det spelade ingen roll om det blev fel, det viktiga var att erövra språket. Hon sökte upp platser för att träna språket. Hon tog kontakt, gick utbildningar och tackade ja till alla uppdrag hon fick.

— Som invandrare utan din familj och utan en stabil ekonomi eller rimligt ekonomiskt stöd, måste du kämpa på. Det går inte att ge upp, det var bara att kavla upp ärmarna, berättar Sagit Paulsson.

Nu har hon bott i Sverige i över tjugo år. När hon idag talar med kollegor i branschen säger vissa att de kan klara sig med engelskan och att de inte måste ha svenskan. Det låter svindlande för Sagit. Tydligen har saker ändrats. Kanske är personer som Sagit en del i att ha gjort den förändringen möjlig.

I Sverige kände jag mig för första gången som invandrare

För henne har erfarenheter med att flytta till Sverige varit annorlunda jämfört med när hon bott och arbetat i andra länder. Då har hon bara varit en av alla kollegor med bakgrund från ett annat land. Det hade inte definierat henne på samma sätt som det ofta görs i Sverige. Här var det första gången som Sagit känt sig som en invandrare.

—I Sverige upplever jag att integriteten är hög och koderna viktiga. Även hur man använder språket är annat. Här beskriver man saker med färre ord och mindre poesi. Det ska vara korrekt. Så även om du kan de svenska orden lyser det igenom att du inte kan koderna. Men att lära sig koderna och kunna smälta in är inte samma sak som att ge upp sin personlighet, förklarar Sagit. Man kan lära sig ett språk men måste få behålla sin själ. Annars tappar man bort sig helt.

— Jag upplever att det svenska samhället är mer slutet jämfört med andra. Här bjuder man inte bara hem folk. En väg in i konst- och kulturvärlden kan vara föreningslivet.

— Gå med i många för här kan du få kontakter och bli del i ett sammanhang. Här skulle föreningarna kunna hjälpa till. För en nyanländ kan en avgift på 300 kr per år vara alldeles för hög. Man kan ha väldigt lite pengar, bara några tusenlappar i månaden att leva på som ska täcka allt. Kanske skulle man kunna ha ett specialmedlemskap, funderar hon. Om man bott mindre än två är i Sverige får man gå med kostnadsfritt. Det tar cirka två år att få ett medborgarskap och först då börjar du få möjligheter till inkomster och olika stöd.

Hur ska man hinna behålla sitt konstnärskap när du måste göra allt för att ställa mat på bordet?

Men hur gör man om man vill arbeta med konst? Sagits erfarenhet från andra länder är att det är mindre formellt i andra länder när det kommer till att få uppdrag eller att köpa konst. Å andra sidan är det svenska systemet kanske mer rättvist. Något som skulle behöva ses över är definitionen av yrkesverksam konstnär. I kraven brukar man hänvisa till att man ska ha en utbildning och en utställningsverksamhet de senaste åren. Men det krockar med verkligheten för många. I vissa länder finns inte konstskolor så som man har dem i Sverige. Och det kan vara särskilt svårt för invandrare utan kontakter i Sverige att få göra utställningar. Den ekonomiska verkligheten kan ofta vara en annan för invandrare. Här finns inget socialt skyddsnät att falla tillbaka på. Hur ska man hinna behålla sitt konstnärskap när vardagen pågår och du måste göra allt för att kunna ställa mat på bordet?

— Det är svårt för alla konstnärer men invandrare är ofta i mer utmanande situationer. Så vad kan man göra? Sagit säger att en väg att göra ett Skapande skola-projekt. Eller någon form av konstprojekt för små barn. Rent krasst är det lättare att hitta stöd för projekt för barn och unga eller utsatta grupper som personer med funktionsvariationer eller invandrare. Det är bra att lära sig att kunna söka pengar för projekt. Men viktigast av allt är att ta kontakt. Ring, prata, visa, tjata och ta alla uppdrag du kan få, även volontärarbeten. Vad du än gör; sitt inte still, ta allt du kan. Det kan periodvis vara knäckande för ens självkänsla. Men du måste.

Lär dig koderna utan att tappa din själ

Genom många olika småjobb kan du bygga ditt konstnärskap. Du kan bygga ditt kontaktnät och kanske få stöd att göra utställningar. Det viktigaste är nog att hitta en coach eller mecenat, någon som känner de rätta personerna.

En väg är också att göra dina egna utställningar, börja utanför städerna, kanske på biblioteken. Ta din konst ut i det offentliga, kanske till en affär eller restaurang. Om du inte har en ateljé kanske du kan ta kontakt om att få arbeta i någon skolas bildsalar på kvällstid. Det finns möjligheter och glöm inte att även ditt modersmål kan vara en väg dit du vill. Tänk hur du kan använda ditt språk och kultur. Och lär dig lagar och regler. I Sverige kan det vara mer kraftfullt att peka på regler än att argumentera med känslor. Som sagt lär dig koderna utan att tappa din själ.