Silvia Colombo norrländsk konstutvecklare från Italien

Silvia Colombo Konstutvecklare Avdelningen för regional utveckling, Kulturenheten

Konstutvecklaren Silvia Colombo vet hur man gör om man inte kan språket, inte känner någon, men ändå vill fortsätta sin yrkesbana inom konsten.

KategoriIntervjuer

Hur kommer det sig att en italiensk konsthistoriker utan tidigare koppling till Sverige är ansvarig för konsten i Sveriges nordligaste region? Och hur kan vi ha ett samtal på svenska om konst och byråkrati trots att hon bara för några år sedan satte sig i skolbänken för att börja lära sig språket?

Silvia Colombo är verksam som konstutvecklare med ansvar för Region Norrbottens konstsamling. Hon är en konsthistoriker med ursprung från Italien men bosatt i Sverige sedan 2017.

Hon har tre tips till nyanlända konstnärer:

1. Var aktiv. Gå på vernissage, delta i evenemang, ta kontakt och nätverka.

2. Lär dig att skriva bra ansökningar – både till innehåll och form.

3. Tänk vilka förmågor du har och utveckla möjligheter utifrån det.

Silvia Colombo kom till Sverige 2017 och började läsa svenska på SFI. Silvia hade utbildningar från Italien vilket möjliggjorde att hon kunde utbilda sig genom Korta vägen. Ett alternativ för nyanlända med akademisk examen eller minst tre års akademiska studier från hemlandet. Korta vägen ska främja en effektiv etablering på arbetsmarknaden genom kompletterande utbildningsinsatser på akademisk nivå. Hon översatte och validerade sina betyg från Italien, en process som tar månader. Eftersom Silvias betyg är från Italien är det en återkommande utmaning när hon vill gå olika kurser på universitet och högskola. Hon kan sakna betyg som motsvarar vissa svenska gymnasieämnen. En lättfixad sak genom kurser på Komvux kan man tänka, men inte ihop med ett heltidsarbete.

Trots en gedigen utbildning, mångåriga erfarenheter och översatta dokument visade det sig ändå vara svårt att få arbete. Silvia tror att meriter från andra länder inte känns tillräckligt betryggande jämfört med referenser som är bekanta. Kanske lägger sig även fördomar som ett hinder. Föreställningen om att en italienska innebär en person med hett temperament kanske påverkar?

Svensk referens en viktig dörröppnare

För att hitta uppdrag, lära känna personer och få svenska referenser hittade Silvia olika vägar. En viktig del vara att aktiverade sig i Konsten att delta. Genom projektet fick hon lära känna professionella och kulturutövare aktiva i länet, vilket ledde till en praktikplats. Den blev en dörröppnare då hon hade en svensk referens. Tipset hon ger till andra i hennes situation är att vara aktiv. Gå på vernissage, mingla, delta i kulturfrukostar, ta kontakt och nätverka.

Silvias första uppdrag var ett vikariat som pedagog, därefter som intendent på arkivet och senare uppdrag inom kulturen iHaparanda stad. Efter olika uppdrag såg hon att tjänsten hon mest ville ha utlystes, konstutvecklare på Region Norrbotten. Genom sina studier, meriter i Italien och svenska referenser fick hon jobbet.

Vårt samtal handlar om likheter och skillnader mellan konstlivet i Sverige och Italien. Silvia säger att hennes nuvarande uppdrag liknar det första hon hade hon hade i Milano. Det är bekanta sysslor med förvaltning och inventering. Att ta hand om samtidskonst i Italien är som att ta hand om konst i Sverige.

Den stora skillnaden är att hon ser betydligt fler möjligheter för konstnärer i Sverige. Här görs fler offentliga inköp, många upphandlingar och andra utlysningar. I Italien är de offentliga projekten färre och inte i samma strukturerade form som i Sverige. I Italien är det en utlysning om året då kanske tio konstnärer får uppdrag. Här är det återkommande utlysningar av många olika slag. Utöver egna konstprojekt finns uppdrag som konstkonsulter (frilans) och konstkonsulenter (anställd).

Trots de många möjligheterna anser hon att många ansökningar är av låg kvalitet. Även om uppdragen är många så är också kraven på ansökningarna högre. Du ska skriva en strukturerad text på svenska. Kanske egentligen inte så svårt men man måste lägga tid och tanke på den. Det är synd när skickliga konstnärer har svaga ansökningar. Silvia tror skulle hjälpa fler om de fick stöd i att förstå hur man skriver en ansökan, vad den ska innehålla och hur den måste vara formulerad.

Att arbeta i vårdmiljö handlar om att göra konst för alla

Vi återkommer till skillnaderna mellan synen konst i Sverige och Italien. Hon menar att synen på konst skiljer sig från den hon mött i Italien. Här, och kanske framför allt i norra delen av Sverige, är konsten mer fri från de ekonomiska förutsättningarna. I Sverige kan konstnärer ha råd att göra en installation även om det inte är säljbart. Det som skapas i Sverige respektive Italien varierar. Här finns andra intressen, frågor och publik. Just publiken är något Silvia behöver beakta i sitt arbete. Att arbeta i en region innebär ofta att man arbetar med konst i en vårdmiljö, det blir konst för alla. Konsten kan få en publik som kan vara van men också helt ovan vid konst. Det behöver man ta hänsyn till.

Närheten mellan konst och hälsa finns inte bara i Silvias vardag. Konsten i sig själv påverkar omgivningen. — Konsten bidrar till bättre hälsa, lyfter tankar och gör att man reflekterar. Den får en att fundera på viktiga ämnen. Konsten är estetisk, politisk och del av samhället. Den pratar till oss då och nu. Och speglar oss, säger hon.

Konstkompetens innefattar konsthistoria, material och tekniker

Samtalet kommer in på frågor om kompetens. Hur skulle hon beskriva begreppet konstkompetens? Silvia förklarar det som en kompetens som innefattar allmän konsthistoria, material och tekniker. Det är en kunskap som är både teoretisk och praktisk. Någon med konstkompetens kan tala om konst. En konstkonsult till exempel behöver ha konstkompetens för att kunna agera som en brygga mellan konstnärer, byggherrar och tjänstepersoner. Den behöver vara på plats och stödja arbetet. Då behöver denne kunna förstå parternas behov.

För Silvias del händer en hel del. Hon arbetar nu med en ny policy för regionens konst. Hon är även del i ett nätverk med norrbottniska kommuner för att tillsammans bygga ett mer hållbart och mer effektivt sätt att jobba med offentlig konst på kommunal samt regional nivå. Även med små medel kan man göra gemensamma insatser. Parallellt arbetar hon med att etablera ett konstresidens som en del av regionens konstsatsning.

Svårt hitta konsttekniker med rätt kompetens

Vad gäller nyanländas möjligheter att verka inom konsten uppfattar hon att många i Norrbotten välkomnar nya konstnärer genom att möjliggöra utställningar. En utmaning är att flera nyanlända konstnärer väljer att flytta från de norrländska platserna till städer söder över. Men för de som stannar ser hon möjligheter att använda sin praktiska kompetens. Hon nämner arbetet med att flytta en mosaik där arbetet genomfördes av den irakisk-födde konstnären Baqer Hasan. Han hade den praktiska kompetensen med kunskap om material och tekniker som behövdes.

Avslutningsvis efterlyser hon att fler som kan rama in att göra verksamhet av det. I Norrbotten till exempel är det svårt att hitta konsttekniker med rätt kompetens. En annan bana man kan ta är också att, till exempel, hjälpa institutionerna att inventera konst ute i verksamheterna. Så tipset till alla - tänk vad ni kan som andra behöver – som att kunna rama eller hantera konst.